VÅGA !
Till alla kvinnor: Våga ta ert cellprov och se till att följa upp det VARJE år!
Jag är ganska säker på att jag själv aldrig skulle ha gjort detta prov frivilligt iomed att jag verkligen hatar att ligga så utlämnad såsom man gör i en gynekologstol.
Året var 2010 och jag väntade då mitt första barn. I graviditetsvecka tolv började jag under natten utan förvarning att störtblöda och jag trodde direkt att det var ett begynnande missfall. Jag for till gynakuten och dem kunde konstatera att bebisen mådde jättebra samt att min graviditetsuträckning stämde överäns med deras mätningar - var blödningen kom ifrån gick inte direkt att säkerhetsställa. På VUL såg dem att det låg massvis med koagulerat blod inuti limodern och att det vid tillfället inte fanns något blödningsställe och dem kunde inte uppmärksamma några konstigheter. Jag for hem med blandade känslor och nästintill en vecka senare - i graviditetsvecka 13 hände samma sak, jag började återigen stört blöda vilket resulterade i att det vart ett nytt besök på gynakuten. Denna gång gjorde dem fynd - det konstaterades via VUL att blödningarna kom ifrån livmodertappen. Min läkare kunde även med blotta ögat se att där fanns någon typ av förändringar och ett cellprov gjordes och jag for hem med information och massvis med oro. Jag vart uppringd utav min läkare så snart provet hade analyserats och det var inga glädjebesked.
Jag diagnostiserades med elakartade celler - hade det inte varit för alla dessa svåra blödningar som jag drabbades av under graviditeten så hade jag nog med all säkerhet levt i ovisshet än idag med vad som sker inom mig. Graviditeten fortskred och jag blödde till och från under hela graviditeten - vilket givetvis gav mig ständig oro. Cirka tre månader efter förlossningen togs ett mer omfattade prov i form av biopsier, för att verkligen säkerhetställa förändringarna och dess omfattning - dem kom tillbaka med samma resultat som tidigare.
Min läkare ville ge min kropp en chans till att läka ut självmant, trots att det är extremt sällsynt att det sker (iomed att man tar biopsier så hjälper man denna process på traven eftersom att man påskyndar dem bättre blodkropparna i det drabbade området). Nästa provtagning i form av biopsier påvisade att någon läkning inte hade skett.
Ett MF och ytterligare två biopsier senare under 2011 kom tillbaka med samma tråkiga resultat som tidigare och jag kallades in på en urakut operation i början av 2012.
Operationen blev lyckad men biopsierna som togs efter detta påvisade fortfarande vissa negativa celler. Jag blev snabbt gravid med mitt andra barn efter operationen och graviditeten fortskred väl - bortsett ifrån dem prematura värkarna (vanligt med prematurt värkarbete efter en sådan operation) som ständigt gjorde sig påminda och behövdes stoppas inne på förlossningen flertalet gånger. Förlossningen ägde rum i slutet av Oktober 2012 och såsom förra graviditeten så togs ytterligare prover cirka 3 månader efter förlossningen och dem kom tillbaka med ett resultat som jag längtat efter sedan våren 2010.
Nu återstår det "bara" 24 år med regelbunda kontroller varje år med innehåll av enbart positiva provsvar innan jag kan räknas som friskförklarad på riktigt.
♡♡♡
Kram på er!